Områdesnämnden för humanvetenskap utlyste under hösten medel för samverkansinitiativ med det omgivande samhället. Maria Lim Falk vid Institutionen för svenska och flerspråkighet beviljades 295 000 kronor.
– Det känns jätteroligt. Det är jag och några kollegor som har sökt tillsammans och vi är glada för att vi kan fortsätta utveckla samverkansformer mellan forskare och lärare, som vi har gjort i några år nu. Det känns kul att Stockholms universitet uppskattar det.
Maria Lim Falk beviljades medel för projektet ”Samtidig samverkan mellan forskare och lärare – ett sätt att möta specifika utbildningsbehov”, ett projekt som ska utforma former och strategier för ökad samverkan mellan forskare och lärare.
– Vi har ett dubbelt fokus. Förutom att utforska och utveckla former för samverkan så ska vi möta ett specifikt och väldigt väldefinierat utbildningsbehov i den svenska gymnasieskolan, ett behov som finns i gruppen nyanlända elever i gymnasiet.
Krävs att lära sig läsa på nytt
Tidigare angränsande forskningsprojekt har visat att en hög andel av nyanlända elever på gymnasienivå inte lyckas tillgodogöra sig gymnasiebehörighet och inte kommer vidare från språkintroduktionsprogrammet.
– Lärare i våra tidigare projekt har varit förvånade när de märker att hela grupper står stilla efter två, tre år. Vi har då utforskat vad det kan bero på och kommit fram till att det är en stor andel som inte har grundläggande läs- och skrivkunskaper och att det brister i automatiseringen av läsning på svenska.
Maria Lim Falk menar att läs- och skrivkunskaper på ett annat språk är en mer komplicerad process än vad många förstår och behöver ses i kontext av att lära sig läsa och skriva – från grunden.
– Eftersom det här är en grupp med äldre elever så tror många att läsning går av sig själv om det nya språket utvecklas, att man inte behöver fokusera på grundläggande läs- och skrivinlärning på svenska. Men faktum är att även om man kan läsa och skriva på sitt modersmål, så måste man lära sig det från början på svenska. Det handlar om avkodning, om att tillägna sig de svenska ljudkategorierna som ju är andra än på modersmålet och koppla dem till skriftsystemet. Man behöver synliggöra kodnivån för alla de fyra färdigheterna lyssna, skriva, läsa och tala. Det är något man gör med barn och nyanlända barn i grundskoleålder – men inte på samma sätt med tonåringar.
Konkreta metoder för lärare ska utvecklas
– Ett viktigt mål med projektet är att lärarna ska få med sig arbetssätt och metoder att kunna arbeta med på egen hand. Vi har samarbetat med skolor och med en grupp lärare i fyra år – alla känner igen sig i problembilden vi beskriver. Lärarna vill ha konkreta arbetssätt, metoder de kan använda i klassrumssituationer. Fokus i projektet blir därför att samarbeta med lärarna för att ta fram dessa metoder.
Maria menar att det tar lång tid att bygga upp ett förtroende mellan forskare och skollärare.
– Glappet mellan forskning och praktik är svår – vi pratar olika språk och förhåller oss på olika sätt till kunskap. Därför bygger vi nu på samarbeten vi redan etablerat, vi bygger på den ömsesidighet som vi har utvecklat för att nu kunna fördjupa samarbetet och verkligen dra nytta av våra olika kompetenser.
Vad ser du för fördelar med samverkansarbetet?
– Det är väldigt stimulerande och utmanande att möta andra aktörer. Det är så klart ansträngande och man måste utmana sig själv väldigt mycket, och det gäller ju båda parter. Men det är också då man får chansen att vara kreativ och hitta lösningar på problem som var och en av parterna inte hade kommit på själv. Som humanist som samverkar med rektorer och lärare är det viktigt att man fortsätter ha en tydlig och stark plattform på universitetet. Det gäller att ställa sig två frågor: vad kan jag bidra med utanför universitet? Och sedan, på vilka sätt kan de nya sammanhangen och kunskaperna bidra till fortsatt utveckling på universitetet? Det är utmanande men också roligt.